Spottad i ansiktet!
Idag satt jag där igen, på en stol i sjukhusets korridor. Tänk att jag som var så förvirrad och irrade omkring i alla korridorer för fem år sedan nu känner till varenda litet hörn på det där sjukhuset.
Men idag var jag där för att spendera en timme hos kuratorn.
Det är nästan tre månader sedan jag var där, hade behövt att prata om mig i flera timmar, usch vad mycket det är som har hänt under dessa månader.
Daniels bortgång, min väns anhörig som har mördats och mycket mer, att bli spottad i ansiktet att man är en jävla dålig förebild! Jag som kämpat som en gris i hela mitt liv! Jag vet att jag är allt annat än ett anorexiafall, djurplågare och en dålig förebild!
Att sen säga sådana saker som ett jävla anorexiafall är så jävla dåligt eftersom anorexi är en sjukdom som många kämpar med! Att säga att jag är djurplågare för att vår hund har jacka för att inte frysa är ju bara ytligare ett sätt att trycka ner mig eftersom alla vet att vår hund är mitt allt!
Att inte bli accepterad av "folk" omkring min kille är jag helt okej med! Men att göra illa honom utan att fatta det själva, det gör ont i mig!
